Band: Farveblind Datum: Torsdag 8 oktober Insläpp: 19.00 Live från: ca kl 20.00 Lokal: Hus 7 Åldersgräns: 13+ i målsmans sällskap/18+ år, läs mer om vad som gäller: https://slakthusen.se/aldersgr…
För Köpenhamnstrion Farveblind var det ursprungliga uppdraget helt enkelt att få saker att hända. Genom att framkalla en berusande blandning av techno, breakbeat, industrial och postpunk fanns det till en början ingen genomtänkt plan för hur det skulle gå till. Trion bestående av Jens Asger Lykkeboe Mouritzen, Magnus Pilgaard Grønnebæk och Anders Norre Arendt såg sig själva som en ostyrd projektil av feststartar-typ – ett tankesätt som gav dem oväntad uppskattning som ett eldfängt liveband, med framträdanden på festivaler som Roskilde, Eurosonic och Reeperbahn.
”Jag tror att den ursprungliga planen var: vi såg många konserter, och vi tänkte att vi ville göra någon form av konst där vi bryter ner barriärerna mellan att stå på scen och att vara publik”, säger Magnus. ”Så vi ville verkligen göra något där vi lekte med hela den dynamiken. Och då brydde vi oss inte så mycket om exakt hur musiken lät. Vi var inte så bra då, vi var inte riktigt producenter än. Vi lyssnade mest på elektronisk musik och kom från att ha spelat i olika band.”
Farveblind började först som en duo med Jens och Magnus, och Anders anslöt några år senare. Det var då de började finslipa sitt energiska, punkinfluerade förhållningssätt till elektronisk musik: som trio blev låtskrivandet tajtare, arrangemangen mer äventyrliga och deras känsla för textur och melodi utvecklades i nya, spännande riktningar. Precis som för många andra artister blev coronapandemin en avgörande period för Farveblind att omarbeta och förfina det som gjorde deras interna dynamik så uppskattad på scen från början.
”Något väldigt intressant hände när vi tre började komponera och skriva musik, istället för att bara tänka: hur gör vi ett drop för livespelningar? Hur gör vi en låt som är värd att lyssna på?”, säger Jens. ”Det är viktigt att nämna att hela processen att faktiskt skapa musik – inte bara verktyg för dans – började 2020, när vi i princip satt isolerade tillsammans i en studio.” EP:erna *Mayhem* (2021) och *All Clubs Are Bastards* (2022) förebådar riktningen för deras efterlängtade debutalbum.
I bredare drag visar *Micro Pleasures* – som släpps den 15 maj 2026 – Farveblind ha roligt tillsammans med en eklektisk skara artistkollegor som de mött genom åren. Men dessa 11 spår uttrycker också var ett sådant obekymrat skapande kan frodas i ett samhälle där oro, apati och kaos är utbrett. ”*Micro Pleasures* är en hyllning till de små ögonblick av lycka man hittar i det annars förtryckande vardagliga livet,” säger bandet i ett gemensamt uttalande. ”Det utforskar hur flyktiga vardagsglädjeämnen kan fungera både som copingmekanismer och som subtila former av motstånd. Albumet är ett collage av samarbeten med många väldigt spännande personer. Det gjorde att vi kunde utforska genrer och energier som annars inte hade varit tillgängliga för oss.”
Genom prismat av artister med olika stilar, livserfarenheter och kulturella bakgrunder förstärker Farveblind sina ursprungliga ideal om ett kollektivt, decentraliserat projekt: genom att bjuda in ett brett spektrum av medverkande fångar *Micro Pleasures* – producerat av Farveblind och mixat av Gustav Brunn (Viagra Boys, Yung Lean) – organiskt den turbulenta tid vi lever i. Den imponerande listan av gästartister inkluderar itcallsme I, Sean Michael Seldorf Flaherty (USERS), k.flay, Elliphant, Jesse Clasen (Foreign Air), Sebastian Monti, Jesse Markin, Emmeline och Django Django.
”Vi vill verkligen samarbeta med artister, inte bara sångare,” säger Magnus. ”Det tvingar oss tre att vara kreativa i nya riktningar och håller processen levande. Jag tror också att vi har skapat en slags sandlåda som andra artister kan leka i, där de kan kliva lite utanför det de vanligtvis skulle göra i sina egna projekt.”
Förstasingeln ”Salary Man”, med explosiv sång av USERS Sean Michael Seldorf Flaherty, är en syrlig techno-house-skildring av kontorskulturen, medan den spänningsdrivna ”Battle Lady-Like”, med Jesse Clasen från Foreign Air, för tankarna till Dave Arnold och tidiga Soulwax – som en intensiv jaktscen i en futuristisk spionfilm. Tredje singeln ”Natural Behaviour” låter den brittiska artisten Emmeline stå för sången och visar en mer atmosfärisk och introspektiv sida av Farveblinds uttryck.
”Jag började tänka på någon som väntar på att någons naturliga beteende ska förändras,” säger Emmeline om låten. ”Och hur det kan vara ganska meningslöst. Kanske utspelar sig låten i en klubb vid världens ände, där vi alla undrar varför gräset växer uppåt, varför basgången känns hårdare när beatet slår till, varför vi straffar jorden för det den ger oss – och hur vissa mönster är svåra att bryta.”
k.flays coola, lakoniska leverans på den basdrivna electro-punk-låten ”Things” lyfter liknande motsägelser i konsumtionens lockelse: ”Use it, lose it, find it, buy it / Then repeat the process / Funny how the price tag isn’t really what the cost is”. ”Do You” tar samtidigt Farveblinds ofta monokroma atmosfär till en mer balearisk strandmiljö, driven av Elliphants sensuella sång – ett resultat av en särskilt kaotisk nattlig studiosession. Den finländska rapparen Jesse Markin skär igenom big beat-låten ”Parapraxis” med sitt skarpa flow, medan itcallsme I tillför kaxig energi till dance-punk-öppningen ”Knock Down Your Door”.
Oavsett om det handlar om att bygga om produktioner från grunden, arbeta inom begränsningar eller fånga rave-nostalgi, lutar sig Farveblind helt in i vad varje samarbete för med sig – och njuter lika mycket av processen som av slutresultatet. För alla tre medlemmar innebar *Micro Pleasures* ironiskt nog också att släppa kontrollen och låta musiken ta sin egen riktning.
”Det kom till en punkt – och det hände med många låtar – där man inser att även om man är engagerad i något, så är man inte nödvändigtvis gift med det,” reflekterar Jens. ”Jag lärde mig verkligen att man måste släppa taget för att se vart låten vill gå, och inte vart ens detaljfokuserade jag vill driva den.”
I sina tidiga faser hade Farveblind kanske valt att avsluta ett album med full kraft – som i det brusiga instrumentala spåret ”Heartbreak Beats”. Men ironiskt nog, för ett band vars namn kommer från det danska ordet för färgblind, erbjuder avslutningen ”All of the Atoms” – ett samarbete med brittiska Django Django – en mer färgstark och stillsam horisont.
”’All of the Atoms’ har en väldigt speciell plats i mitt hjärta,” säger Magnus. ”Det finns tid i den låten. Det känns som att vi inte behöver göra något. Det finns ett lugn i att ingenting egentligen händer. Den bygger upp, men inte mot något specifikt. Och att avsluta så – det får mig att vilja lyssna på hela skivan igen, eftersom den inte behöver sluta på topp. För första gången har vi verkligen gått emot det vi lärt oss, att man måste landa på ett visst sätt. Och jag tycker det är så vackert att vi slutar i motsatt riktning.”
*Micro Pleasures*, som började som ett enkelt projekt att ”göra musik med vänner och sprida goda vibbar”, utvecklades naturligt till musik som är både politisk och njutningssökande – utan att be om ursäkt för något av det.
”Den här senkapitalistiska världen vi lever i känns som ett hamsterhjul,” avslutar Anders. ”Ingen är undantagen från det, och därför tenderar alla att skriva musik utifrån det. När vi till exempel spelade in ’Knocking Down Your Door’ stod vi utanför studion under en session med André (Stärnman) och Camilla (Wallöe Ayangco), och André sa: ’Jag har slutat röka, men jag vill ha den där lilla grejen. Det är inget beroende, bara en liten njutning. En mikronjutning.’ Och det fastnade hos oss alla. Vi insåg att han hade helt rätt. Därifrån vävde vi ihop ett övergripande tema kring just det, och det föll sig helt naturligt för hela albumet.”
torsdag okt 08, 2026
Farveblind | Hus 7
Band: Farveblind
Datum: Torsdag 8 oktober
Insläpp: 19.00
Live från: ca kl 20.00
Lokal: Hus 7
Åldersgräns: 13+ i målsmans sällskap/18+ år, läs mer om vad som gäller: https://slakthusen.se/aldersgr…
För Köpenhamnstrion Farveblind var det ursprungliga uppdraget helt enkelt att få saker att hända. Genom att framkalla en berusande blandning av techno, breakbeat, industrial och postpunk fanns det till en början ingen genomtänkt plan för hur det skulle gå till. Trion bestående av Jens Asger Lykkeboe Mouritzen, Magnus Pilgaard Grønnebæk och Anders Norre Arendt såg sig själva som en ostyrd projektil av feststartar-typ – ett tankesätt som gav dem oväntad uppskattning som ett eldfängt liveband, med framträdanden på festivaler som Roskilde, Eurosonic och Reeperbahn.
”Jag tror att den ursprungliga planen var: vi såg många konserter, och vi tänkte att vi ville göra någon form av konst där vi bryter ner barriärerna mellan att stå på scen och att vara publik”, säger Magnus. ”Så vi ville verkligen göra något där vi lekte med hela den dynamiken. Och då brydde vi oss inte så mycket om exakt hur musiken lät. Vi var inte så bra då, vi var inte riktigt producenter än. Vi lyssnade mest på elektronisk musik och kom från att ha spelat i olika band.”
Farveblind började först som en duo med Jens och Magnus, och Anders anslöt några år senare. Det var då de började finslipa sitt energiska, punkinfluerade förhållningssätt till elektronisk musik: som trio blev låtskrivandet tajtare, arrangemangen mer äventyrliga och deras känsla för textur och melodi utvecklades i nya, spännande riktningar. Precis som för många andra artister blev coronapandemin en avgörande period för Farveblind att omarbeta och förfina det som gjorde deras interna dynamik så uppskattad på scen från början.
”Något väldigt intressant hände när vi tre började komponera och skriva musik, istället för att bara tänka: hur gör vi ett drop för livespelningar? Hur gör vi en låt som är värd att lyssna på?”, säger Jens. ”Det är viktigt att nämna att hela processen att faktiskt skapa musik – inte bara verktyg för dans – började 2020, när vi i princip satt isolerade tillsammans i en studio.” EP:erna *Mayhem* (2021) och *All Clubs Are Bastards* (2022) förebådar riktningen för deras efterlängtade debutalbum.
I bredare drag visar *Micro Pleasures* – som släpps den 15 maj 2026 – Farveblind ha roligt tillsammans med en eklektisk skara artistkollegor som de mött genom åren. Men dessa 11 spår uttrycker också var ett sådant obekymrat skapande kan frodas i ett samhälle där oro, apati och kaos är utbrett. ”*Micro Pleasures* är en hyllning till de små ögonblick av lycka man hittar i det annars förtryckande vardagliga livet,” säger bandet i ett gemensamt uttalande. ”Det utforskar hur flyktiga vardagsglädjeämnen kan fungera både som copingmekanismer och som subtila former av motstånd. Albumet är ett collage av samarbeten med många väldigt spännande personer. Det gjorde att vi kunde utforska genrer och energier som annars inte hade varit tillgängliga för oss.”
Genom prismat av artister med olika stilar, livserfarenheter och kulturella bakgrunder förstärker Farveblind sina ursprungliga ideal om ett kollektivt, decentraliserat projekt: genom att bjuda in ett brett spektrum av medverkande fångar *Micro Pleasures* – producerat av Farveblind och mixat av Gustav Brunn (Viagra Boys, Yung Lean) – organiskt den turbulenta tid vi lever i. Den imponerande listan av gästartister inkluderar itcallsme I, Sean Michael Seldorf Flaherty (USERS), k.flay, Elliphant, Jesse Clasen (Foreign Air), Sebastian Monti, Jesse Markin, Emmeline och Django Django.
”Vi vill verkligen samarbeta med artister, inte bara sångare,” säger Magnus. ”Det tvingar oss tre att vara kreativa i nya riktningar och håller processen levande. Jag tror också att vi har skapat en slags sandlåda som andra artister kan leka i, där de kan kliva lite utanför det de vanligtvis skulle göra i sina egna projekt.”
Förstasingeln ”Salary Man”, med explosiv sång av USERS Sean Michael Seldorf Flaherty, är en syrlig techno-house-skildring av kontorskulturen, medan den spänningsdrivna ”Battle Lady-Like”, med Jesse Clasen från Foreign Air, för tankarna till Dave Arnold och tidiga Soulwax – som en intensiv jaktscen i en futuristisk spionfilm. Tredje singeln ”Natural Behaviour” låter den brittiska artisten Emmeline stå för sången och visar en mer atmosfärisk och introspektiv sida av Farveblinds uttryck.
”Jag började tänka på någon som väntar på att någons naturliga beteende ska förändras,” säger Emmeline om låten. ”Och hur det kan vara ganska meningslöst. Kanske utspelar sig låten i en klubb vid världens ände, där vi alla undrar varför gräset växer uppåt, varför basgången känns hårdare när beatet slår till, varför vi straffar jorden för det den ger oss – och hur vissa mönster är svåra att bryta.”
k.flays coola, lakoniska leverans på den basdrivna electro-punk-låten ”Things” lyfter liknande motsägelser i konsumtionens lockelse: ”Use it, lose it, find it, buy it / Then repeat the process / Funny how the price tag isn’t really what the cost is”. ”Do You” tar samtidigt Farveblinds ofta monokroma atmosfär till en mer balearisk strandmiljö, driven av Elliphants sensuella sång – ett resultat av en särskilt kaotisk nattlig studiosession. Den finländska rapparen Jesse Markin skär igenom big beat-låten ”Parapraxis” med sitt skarpa flow, medan itcallsme I tillför kaxig energi till dance-punk-öppningen ”Knock Down Your Door”.
Oavsett om det handlar om att bygga om produktioner från grunden, arbeta inom begränsningar eller fånga rave-nostalgi, lutar sig Farveblind helt in i vad varje samarbete för med sig – och njuter lika mycket av processen som av slutresultatet. För alla tre medlemmar innebar *Micro Pleasures* ironiskt nog också att släppa kontrollen och låta musiken ta sin egen riktning.
”Det kom till en punkt – och det hände med många låtar – där man inser att även om man är engagerad i något, så är man inte nödvändigtvis gift med det,” reflekterar Jens. ”Jag lärde mig verkligen att man måste släppa taget för att se vart låten vill gå, och inte vart ens detaljfokuserade jag vill driva den.”
I sina tidiga faser hade Farveblind kanske valt att avsluta ett album med full kraft – som i det brusiga instrumentala spåret ”Heartbreak Beats”. Men ironiskt nog, för ett band vars namn kommer från det danska ordet för färgblind, erbjuder avslutningen ”All of the Atoms” – ett samarbete med brittiska Django Django – en mer färgstark och stillsam horisont.
”’All of the Atoms’ har en väldigt speciell plats i mitt hjärta,” säger Magnus. ”Det finns tid i den låten. Det känns som att vi inte behöver göra något. Det finns ett lugn i att ingenting egentligen händer. Den bygger upp, men inte mot något specifikt. Och att avsluta så – det får mig att vilja lyssna på hela skivan igen, eftersom den inte behöver sluta på topp. För första gången har vi verkligen gått emot det vi lärt oss, att man måste landa på ett visst sätt. Och jag tycker det är så vackert att vi slutar i motsatt riktning.”
*Micro Pleasures*, som började som ett enkelt projekt att ”göra musik med vänner och sprida goda vibbar”, utvecklades naturligt till musik som är både politisk och njutningssökande – utan att be om ursäkt för något av det.
”Den här senkapitalistiska världen vi lever i känns som ett hamsterhjul,” avslutar Anders. ”Ingen är undantagen från det, och därför tenderar alla att skriva musik utifrån det. När vi till exempel spelade in ’Knocking Down Your Door’ stod vi utanför studion under en session med André (Stärnman) och Camilla (Wallöe Ayangco), och André sa: ’Jag har slutat röka, men jag vill ha den där lilla grejen. Det är inget beroende, bara en liten njutning. En mikronjutning.’ Och det fastnade hos oss alla. Vi insåg att han hade helt rätt. Därifrån vävde vi ihop ett övergripande tema kring just det, och det föll sig helt naturligt för hela albumet.”
torsdag okt 08, 2026
19:00
08
okt